Hasselsnoken är en slank, muskulös orm med ett huvud som är föga avsatt från kroppen. Färgen varierar från blekt grå till brun och rödbrun, där de grå nyanserna dominerar bland honorna och de bruna till brunröda bland hanarna (Böhme 1993). Det går dock inte att säkert skilja på könen genom färgen då överlappning förekommer (Gelder m.fl. 1988). Det säkraste sättet att skilja på könen är hanens längre svans, även om detta inte alltid går att tillämpa på unga individer, då skillnaden i svanslängd mellan könen är liten från början för att sedan öka med tilltagande kroppslängd (Spellerberg & Phelps 1977, Gelder m.fl. 1988, Reading 2004A). Här kan istället antalet ventrala kropps- och svansfjäll räknas och jämföras med kroppslängden för att särskilja könen (Gelder m.fl. 1988). Formen på svansen hos vuxna individer, frånvaro/närvaro av hemipenis, kan också användas för att skilja på könen (Reading 2004A).
Teckningen hos en hasselsnok kan variera mycket från individ till individ, men med följande huvuddrag: en ”krona” på huvudet av lite mörkare nyanser, ett mörkt ögonstreck som löper från nos till nacke, samt två mörka punktrader på ryggen. Dessa punktrader är ibland mycket otydliga, eller har rent av smält samman så att de ger ett vattrat mönster, vilket har gjort att arten ibland förväxlats med huggorm. ”Kronans” utseende varierar i stor utsträckning, och kan användas för att identifiera enskilda individer över flera år (Sauer 1994). Melanistiska individer är ovanliga (Böhme 1993, Larsson 1994). Ett annat typiskt kännetecken för arten är dess släta fjäll som skiljer den från huggormens och den vanliga snokens kölade fjäll. Det innebär att det går att särskilja de olika arternas ömsskinn. Pupillen är rund på hasselsnoken, till skillnad från huggormens smala pupill. Analplåten är dessutom delad på hasselsnoken, liksom hos alla andra ormar av familjen Colubridae (Böhme 1993).
Notera skillanden i färg! De två första bilderna är samma hane vid olika tillfällen! Sista bilden är en normalfärgad hona
Den största hasselsnoken som hittills påträffats i Sverige var 83 cm lång (Andrén & Nilsson 1976), medan de flesta troligen når en kroppslängd på 60-70 cm. Den längsta hasselsnoken någonsin är funnen i Ryssland och var 92 cm lång (Böhme 1993). Individerna i de isolerade engelska populationerna är i regel mindre; vuxna individer väger sällan mer än 60 g och är sällan längre än 50 cm (Andrén & Nilson 1976, Spellerberg & Phelps 1977).
Första bilden: Små hasselsnokar har en vacker roströd färg på buken! Andra bilden: största hasselsnoken jag stött på, hela 76 cm lång! Fet dessutom...