Det finns en orm i Sverige som äter huggorm, saknar i stort sett tänder samt på ett boaorms-linkande manér fångar sina byten. Dessutom föredrar den att äta reptiler.

Låter det konstigt?

Du är inte ensam...det är inte många som har sett en hasselsnok livs levande, och det är ännu färre som kan något om arten.

Under 2005 gjorde jag ett examensarbete i biologi som handlar just om hasselsnoken.

Efter ett rejält jobb med att sammanställa den litteratur som finns om hasselsnokens liv, presenterar jag här en sammanfattning om arten.

Nyligen av mig genomläst litteratur om hasselsnoken och lite tankar kring denna finner ni nedan.

/ John Persson 2017-05-10







--- 2017-05-10 ---
Julia L. Riley, James H. Baxter-Gilbert, Jacqueline D. Litzgus 2017. A Comparison of Three External Transmitter Attachment Methods for Snakes, Wildlife Society Bulletin - Tools and Technology
- Radiotelemetri är en attraktiv metod för att få reda på hur ormar rör sig, men den tekniska biten kan vara svår. Dels kan metoderna vara skadliga, dels kan de naturligtvis påverka beteendet på försöksobjektet vilket gör undersökningen i sig tämligen missvisande. I denna kanadensiska studie undersöktes tre olika metoder för att fästa sändare: limma på den, limma och tejpa på den samt fästa den med ett snöre genom svansen (vilket gör att de måste sövas).

Limma gav ganska mycket irritation för ormen (samt att limmet löstes upp i vatten...), medan lim + tejp gav otäcka skador med fjäll som lossnar samt blödning. Metoden med att fästa sändaren genom svansen (subdermal stitch) gav i stort sett inga biverkningar alls, vilket känns en aningen märkligt med tanke på hur brutalt det ser ut. Det var dock ganska få ormar som fick denna typ av sändare (n = 4 [varav en blev överkörd]), så mer kvantitativa studier av metoden krävs innan den kan rekommenderas. Det ser dock lovande ut!

Studien finns tillgänglig i fulltext här. Notera att det finns ytterligare ett par bilagor i form av bl.a. filmer där de visar hur de gör. Tackar för det!

--- 2017-01-05 ---
Galarza et. al. 2015. Biogegraphy of the smooth snake Coronella austriaca: origin and conservation of the northernmost population., Biological Journal of the Linnea Society
- En genetisk studie från Åland, där det även gjorts jämförelser från övriga Europa (två datapunkter i Sverige). Resultaten visar att den åländska populationen kommer från den centrala genetiska linjen (utav 3) i Europa med ursprung i Balkan. Följaktligen ingen inblandning av gener österifrån, vilket innebär att Ålandssnokar härstammar från Sverige från början.

Dessutom kunde två olika grupper av hasselsnokar urskiljas på Åland.

Då återstår ju bara att få lite mer data från Sverige för att bekräfta den förmodade invandringsvägen för hasselsnoken i Sverige. Spännande!

Den åländska studien föreslår utifrån sina data att expansionen av hasselsnokarna måste ha gått fort relativt nyligen. Lite tid för att hinna specialisera sig med andra ord. Frågan återstår ju då vad som gäller för Sverige.

--- 2017-01-03 ---
Sztencel-Jablonka et al 2015. Phylogeography of the smooth snake Coronella austriaca: evidence for a reduced gene pool and a genetic discontinuty in Central Europe, Biological Journal
- Studie från i huvudsak Polen. Hur vet man att en art är hotad? Förutom antal individer finns det ett antal faktorer till attt ta hänsyn till: krav på miljön, gentetiskt utbyte och genetisk variation för att kunna möta nya livsbetingeler. Denna studie har koncentrerat sig på genetiska studier av hasselsnoken.

Studien ovan är gjord av polska forskare som föreslår två olika invandringsvägar i Europa för hasselsnoken, en sydvästlig och en sydostlig. Studien visade även att den genetiska variationen är låg, till och med lägre än för Storbritannien som ju är en ö som hyser en blygsam population. På ett fastland borde ju den genetiska variationen vara betydligt större. I vilket fall är det ett tydligt tecken på artens begränsade förmåga för genetiskt utbyte.

Studien är av stor vikt då det är den första stora genetiska studien som visar på genetisk variation av hasselsnoken. Studien har även data från Spanien, Italien, Grekland, Ryssland etc., vilket är en början i alla fall. Ryktesvis finns det någonn studie på gång i Sverige, återkommer om den detaljen.

Den polska studien förslår att då den gentiska variationen är låg även inom en större population så spelar mindre populationer stor roll för den genetiska variationen. Metapopulationer verkar då vara modellen som är att föredra i bevarandesyfte.

--- 2016-09-26 ---
Valkonen & Mappes 2014. Resembling a Viper: Implications of Mimicry for Conservation of the Endangered Smooth Snake, Conservation Biology
- Studie från Åland! Denna utgår ifrån att hasselsnoken är lik huggormen, och därmed undviker predatorer som t.ex. fåglar att ta hasselsnokar, s.k. Bates mimikry. Paradoxalt nog innebär det även att hasselsnokar slås ihjäl av människor då de tror att det är huggormar det rör sig om. Författaren föreslår att även huggorm måste finnas i tillräckligt stora populationer för att hasselsnokens mimikry ska fungera.

Likheten mellan hasselsnok och huggorm förslås i detta fall vara mönstret på kroppen, men även hasselsnoken beteende att platta ut sitt huvud vid fara så att det liknar huggormens, d.v.s en pilspets.

Det finns inga nya data eller undersökningar i artikeln (däremot referenser till huggorm), utan är snarare en uppmaning att tänka igenom dynamiken med Bates mimikry när bevarandeåtgärder sätts in för en art. I praktiken för hasselsnoken innebär det ju att biotopen för arten måste även innehålla huggorm, förutom kopparödlor (viktigast för unga hasselsnokar) och gnagare. Det är en aningen invecklat att få hasselsnoken till att trivas...

Det bör även tilläggas att i artikeln nämns att den effektiva populationsstorleken på Åland är otroligt liten för hasselsnok och huggorm: 41,35 respektive 28,93 individer! Genetiska studier är gjorda, återkommer!

--- 2015-05-22 ---
Lite uppdateringar på väg. Har varit ett hysteriskt år, men nu blir det snart lite tid över för hasselsnokar. 14 fynd på artportalen hittills i år för hasselsnoken, samt att par fynd till som ska rapporteras in av mig. Det har även ramlat in en hel del artiklar som jag kommer att skriva om här på hemsidan i vanlig ordning, det får bli lite sommarläsning. Håll utkik på hemsidan och i backen efter hasselsnokar! :-)

--- 2014-07-18 ---
En intressant observation från Gotland idag: en hasselsnok funnen i huvudhöjd i gammalt betonghus (dörrposten). Det spekuleras i om hasselsnoken verkligen gillar att klättra eller ej, då många av dessa observationer är gamla och anekdotartade. Det har dock rapporterats in en handfull rapporter som faktiskt stödjer att hasselsnoken gillar att klättra! Spännande!

Läget i övrigt? 28 observationer på artportalen i år, varav 2 är "ej återfunnen". Jag ska även lägga till 3-4 rapporter från människor som har mailat till mig. Det är sammanlagt ett förvånande litet antal rapporter.

--- 2014-05-26 ---
Var är alla hasselsnokar??? Endast 10 fynd i år hittills, bra mycket lägre än vad det varit på några år! Kanhända att ormarna har spridit sig rejält i det varma värdret? Alternativet är ju att de inte har överlevt vintern så bra! Har upplevt på en handfull "säkra" platser att antalet ormar, alla tre inkluderade, har minskat eller försvunnit. Kan vara slumpen, men lite märkligt är det ju. Ut och leta! och rapportera!

--- 2014-05-06 ---
Endast 4 observationer av hasselsnok ligger ute på artportalen hittills i år! Motsvarande siffra för förra året är 9! Och då minns jag med fasa den långa och kalla våren förra året, jämfört med den långa och VARMA våren detta året. Märkligt! Ut och leta! :-)

--- 2014-05-06 ---
Pernetta AP, Allen JA, Beebee TJC, Reading CJ. 2011. Fine-scale population genetic structure and sex-biased dispersal in the smooth snake Coronella austriaca in southern England. Heredity (2011) 107: 231-238
- Brittisk studie. Hela 149 hasselsnokar fångades, där det gick att utläsa genetiska markörer på 147 av dem. Det visade sig att hanar sprider sig mer än honor (vilket tycks vara fallet för många reptiler och övriga djur med för den delen). Hasselsnokarna var också ganska inavlade, dock nämner artikeln inget om inavelsdepression (blott en hänvisning till en artikel om huggormar). Det är föga förvånande att dessa hasselsnokar är lika varandra genetiskt, då de befinner sig på en ö och tillika förekommer i ett högst begränsat område. När kommer liknande studier i Sverige?

En annan intressant sak med denna studie är att området där undersökningen genomfördes är ganska mosaikartat, med en hel del barrträd. Dessa områden tycktes dock i väldigt liten utsträckning utgöra vandringsbarriär för hasselsnokarna. Detta stämmer ganska bra med egna observationer, där hasselsnokar tycks vara bekväma med att förflytta sig så länge de inte är exponerade, oavsett miljö. Det finns någon observation på artportalen där en man hittat en hasselsnok i en granskog! Som artikelförfattaren mycket rikigt påpekar är det av vikt att veta när en skogsdunge faktiskt blir en spridningsbarriär. För en värmeälskande art som hasselsnoken är det ju en stor fördel med att kunna förflytta sig mellan lämpliga biotoper, oavsett hur korridoren ser ut. Det innebär även att arten kan klara sig med små lämpliga habitat, bara de ligger tillräckligt nära varandra. Vad "tillräckligt" innebär får nog studeras lite bättre (det finns några få telemetristudier).

--- 2014-04-23 ---
Vädret till trots ligger det än så länge bara 3 observationer av hasselsnok ute på artportalen, alla i Östergötland! En snabb koll ute på "mina" lokaler har inte resulterat i några hasselsnokar heller, dock ganska gott om övriga reptiler! Det är hög tid för hasselsnokarna att komma fram, så håll utkik och se till att rapportera fynden!

--- 2014-02-27 ---
Otroligt milt väder gör mig lite orolig för att några hasselsnokar ska hitta fram lite för tidigt. Vädret tycks ju gå åt ett håll som blir allt mer extremt, och det senaste ämnet i naturmorgon belyser hur extrema fluktuationer har uppstått bland kattugglor i Blekinge. Hur det ligger till med C. austriaca vet ingen, möjligen när det är för sent och den inte hittas alls?

Blev för övrigt lite chockerad när en kollega berättade att han slagit ihjäl många hasselsnokar i sina dagar hemma hos sig...

Nåväl, håll utkik på artportalen efter de första reptilerna i år! Än så länge finns det några skogsödlor i dvala observerade .

Det har även dykt upp lite intressanta artiklar, återkommer med dem!

--- 2013-08-21 ---
Brown S. et al. 2013. Molecular analysis of the diets of snakes: changes in prey exploitation during development of the rare smooth snake Coronella austriaca.
- Brittisk studie. Avföringsprov togs från 53 hasselsnokar, där det utfördes DNA-analys för att se vilka djur hasselsnokarna äter. Ett bra initiativ, då det inte är lätt att se vad som är vad (tro mig!). Det visade sig att de åt mest reptiler, och när de blev äldre (större) blandade de även in gnagare. Intressant är att det faktiskt fanns med mindre vattensalamander och daggmask på menyn, om än i små mängder (det tycks dock inte har gjorts någon skillnad mellan könen?). Några vanliga snokar samlades in samtidigt som jämförelse, och de var bredare i sitt födoval än vad jag kunnat föreställa mig; de åt allt från förväntade amfibier till reptiler och gnagare. En högst nyttig studie med andra ord som borde upprepas i Sverige! På samtliga arter ormar skulle jag vilja föreslå!

Slutsatsen av studien är att unga hasselsnokar är beroende av en bra tillgång till ödlor under sina första levnadsår, vilket naturvårdsinsatser borde koncentreras till. Så är troligen fallet, men det är fortfarande mystiskt hur jag då hittar hasselsnokar (unga sådana hittills) som ligger under samma platta som kopparödlor. Egna observationer tycks också peka på att vuxna hasselsnokar verkar kopparödlor sky på lukten.

--- 2013-07-10 ---
- Ett litet pilotprojekt är förresten igång, vilket innebär ett 100-tal plattor utplacerade. Uppdaterar med info när de har kollats (de måste ligga ute några veckor innan första besöket).

--- 2013-07-10 ---
- Fick ett intressant mail av en vänlig själ som vill dela med sig av sina observationer: en hasselsnok som brukar finnas i en vedtrave under presenning var borta (och intressant nog fanns där plötsligt kopparödla, ca 80 cm upp!). Hasselsnoken återfanns sedan under en större plåt där alla kopparödlor hade försvunnit (populärt tillhåll för kopparödlor annars). Känner igen det där! Mycket värdefull information som jag är ytterst tacksam över att få! Undrar hur många andra intressanta beteenden som finns observerade där ute? Hör av er om ni känner till något!

--- 2013-07-10 ---
Pernetta, Reading, Allen. 2009. Chemoreception and kin discrimination by neonate smooth snakes, Coronella austriaca. Animal Behaviour 77 (2009): 363-368.
- Ytterligare en luktstudie, denna gång från Storbritannien. Gravida honor samlades in (2 respektive 7 [två på varandra följande år]), där deras avkomma testades med avseende på bytesdjur och sin egen art. Det visade sig att före första ömsningen kunde de skilja på bytesdjur jämfört med destvatten, men inte jämfört med parfym. Och ja, även i denna studie räknades antalet tungviftningar. Efter första ömsningen lyckades hasselsnoksungarna skilja på bytesdjur och andra dofter. Det gjordes även en annan test som undersökte om nyfödda hasselsnokar kunde känna igen sina syskon, vilket de verkade kunna! Troligen en ytterst viktig medfödd egenskap för att undvika kannibalism, som är ett känt fenomen hos hasselsnokar (men mig veterligen bara äldre som äter yngre).

--- 2013-06-14 ---
Cabido et al. 2004. Chemosensory predator recognition induces defensive behavior in the slow-worm Anguis fragilis. Can. J. Zool. 2004. 82: 510-515.
- Så var vi framme vid den enda studien som jag har funnit där kopparödlans respons testas mot hasselsnokens doft. Som i experimenten nedan användes bomullstussar som stryks mot hasselsnok, och i detta fall testades även vanlig snok och Chalcides striatus. Som referens användes destvatten. Det som mättes var antalet tungviftningar (direkta och indirekta) samt om doften utlöste någon form av flyktbeteende. Klart var att kopparödlorna reagerade ganska starkt mot hasselsnoksdoft, och försökte fly fältet (och hade naturligtvis hög frekvens av tungviftningar mot doftkällan).

Det fanns ingen skillnad i respons bland unga eller vuxna kopparödlor, ej heller någon skillnad mellan kön. Därmot står det inga fakta kring vilka hasselsnokars doft de hade använt sig av (de fångade två hasselsnokar i samma område som ödlorna).

Så sent som idag hittade jag en hasselsnok under en bit takpapp som låg tätt ihop med en kopparödla! Det har den visserligen gjort innan, men då var den påväg att ömsa, nu var hasselsnoken nyömsad sedan någon vecka tillbaka. Det stämmer dåligt med studien ovan! Anledningen till beteendet kan jag tänka mig är följande:
1. Kopparödlan tillhör en genvariant som inte reagerar på hasselsnok (föga troligt då hasselsnoken bevisligen äter en hel del kopparödla).
2. Kopparödlan kan skilja på vilka hasselsnokar som utgör ett hot för den. Som jag skrivit nedan har jag kontrollerat plåtar där det vartenda gång under en hel säsong (2 ggr / vecka) legat kopparödla, men när en hasselsnok dök upp under plåten syntes inga kopparödlor till på två veckor.

Känns alltid märkligt att se kopparödla ihop med hasselsnok under en platta, det är som att se en varg ligga och sova vid ett får.

--- 2013-06-13 ---
Amo, López and Martín. 2004. Chemosensory Recognition and Behavioral Responses of Wall Lizards Padarcis muralis to Scent of Snakes that Pose Different Risks of Predation. Copeia 2004(3), pp.691-696.
- Spansk studie av samma forskare som nedan, som uppenbarligen är minst lika intelligenta som jag :-). De har nämligen även testat hur murödlan reagerar på doften av olika ormar, från hög risk (hasselsnok då) till ingen risk (Natrix maura). Ödlorna kunde skilja farliga ormar från ofarliga, men de gjorde ingen skillnad på arter av ormar som äter mycket ödlor och de som bara äter ödlor ibland. Detta avgjordes genom att mäta antalet tungviftningar och antalet flyktförsök. Men om jag har förstått saken rätt så är det inte så att de aktuella ormarna aktivt jagar ödlorna några längre sträckor. Då borde ett ganska sparsamt agerande vara fullt tillräckligt för att fly från vilken ormart som helst.

Författarna refererar även till en annan studie där ödlor Mountain log skink väljer skyddsplatser som inte har någon, eller liten, doft av potentiellt farliga ormar. Sammanfattningsvis tycks det alltså finnas en bra chans att kopparödlor faktiskt kan känna doften av hasselsnok och reagera på den. Dock har den ju ett väldigt annorlunda levnadssätt jämfört med murödlan. I studien räckte det med att stryka en bomullstuss på ryggen av ormarna för att se en tydlig skillnad i reaktion hos murödlan. I mina ögon tycks de då vara väldigt känsliga för doften. Hade varit intressant att testa olika koncentrationer! Nåväl, inga murödlor i Sverige! Val av refugier beroende på vilken hasselsnok som luktar när det gäller kopparödlan blir allt mer intressant.

--- 2013-06-13 ---
Amo, López and Martín. 2004. Chemosensory Recognition of Tis Lizard Prey by the Ambush Smooth Snake. Journal of Herpetology Vol. 38, No 3, pp.451-454.
- Spansk studie där forskarna visar att hasselsnoken visar intresse för doften av murödla Podarcis muralis genom att mäta antalet tungviftningar per minut (och om de är riktade mot doftkällan eller ej - de höll fram luktkällan [avjonat vatten, cologne, doft från hona respektive han av murödla] på en bomullstuss 1 cm från snokens nos). Det var dock ingen skillnad gentemot han- eller honkön på murödlan, tvärt emot vad forskarna hade förväntat sig, då hanen utsöndrar mer feromoner. De refererar även till annan forskning som visar att ambush snakes ofta väljer genom lukten vilket område de väljer att slå sig ner i (undrar hur detta kan bevisas?). Denna forskning är INTE gjort på hasselsnok. Sen kan man ju fundera på om det är en skillnad på att hasselsnoken tycker att något luktar intressant, och att faktiskt uppsöka de ställen som är intressanta. Tycker gott att forskarna kunde passat på att doftbeta tre substrat (typ plattor) i sina terrarier och se vilket substrat hasselsnokarna drog sig till.

Om hasselsnokarna har utvecklats till att följa sina bytesdjur genom doften, borde även bytesdjuren ha lärt sig hur en hasselsnok doftar. Vore intressant med studier ur motsatt synvinkel, dvs. hur reagerar ödlor på hasselsnoksdoft, och framför allt, VILKA hasselsnokar och VILKA ödlor. Det är uppenbarligen en skillnad.

--- 2013-06-08 ---
Borkovcova & Kopriva. 2005. Parasitic helminths of reptiles (Reptilia) in South Moravia (Czech Republic). Parasitol Res 95:77-78.
- Sällsynt studie av parasiter, i detta fall inälvsmaskar (helminter - intressant namn!). Tre hasselsnokar undersökta, där en hade Abbreviata sp. i sig. Säger mig dock ingenting...Huggorm, snok, kopparödla, sandödla och skogsödla i samma studie. 60 % av alla undersökta individer var infekterade med inälvsmask.

--- 2013-06-08 ---
Pernetta & Reading. 2009. Observations of two melanistic smooth snakes (Coronella austriaca) from Dorset, United Kingdom. Acta Herpetelogica 4(1):109-112.
- Två svarta hasselsnokar i Storbritannien! Det var över 100 år sen senast! Spanien och Portugal är mig veterligen de enda andra länderna där melanistiska hasselsnokar har påträffats. Ett ovanligt fenomen med andra ord! Undrar just hur många svarta hasselsnokar som misstagits för huggormar? EDIT 20140304: Fick idag bekräftat att svarta hasselsnokar träffats på i Björlanda på Hisningen.

--- 2013-05-29 ---
Key, M. 2002. Inferring the absence of a species - a case study of snakes. Journal of wildlife management 66(2):330-338
- En mycket viktig studie där forskaren försöker bestämma hur många besök som krävs för att en art ska räknas som frånvarande med 95 % säkerhet. De ormar som undersöktes var aspisvipera, hasselsnok och vanlig snok. Det var en rejäl skillnad i antalet besök beroende på om populationen av hasselsnoken var liten, medel eller stor (34, 5, 4 besök). Kery manar till fler undersökning på andra ställen (än i Frankrike). Han nämner dock inget om att lägga ut plattor, vilket bör göra att antalet besök som krävs minskar rejält, i alla fall för små populationer. 4-5 besök för att säkert kunna säga om det finns hasselsnok hos en medelstor eller stor population på en lokal UTAN att lägga ut plattor tycker jag låter väldigt bra. Kategorisering av populationsstorlek är dock väldigt grovt gjord, och speglar inte på något sätt ett faktiskt antal individer. En liknande undersökning i Sverige fast med plattor och enbart hasselsnok som fokus bör göras, då en siffra för sannolikhet att hitta hasselsnok måste in i ekvationen. Kan en sådan siffra utkristalliseras, kan en mer vedertagen inventeringsmetodik tas fram.

--- 2013-05-29 ---
Har under den senaste veckan observerat hasselsnok tillsammans med kopparödla under takpapp. Ganska liten hasselsnok (3 år?) och ganska stor kopparödla. Har lite svårt att få ihop hur bytesdjur och rovdjur kan dela samma platta, det är ju ganska sent på säsongen och definitivt matdags! Kan kopparödlorna avgöra hur stor hasselsnoken är och därmed faran? Sen kan man ju fundera på om det faktiskt är en slump att sandödlorna som fanns i samma stenmur som hasselsnoken på aktuell lokal inte har synts till sedan ormen dök upp. Litteraturen säger att hasselsnok inte föredrar sandödla, men jag tvivlar...så opportunistisk som den är! Borde handla mer om att sandödlan är sparsamt förekommande.

Commersen gjorde ett litet reportage för ett tag sedan, läsvärt!

--- 2013-05-16 ---
Kopparödla och hasselsnok gömmer sig gärna under stenar etc, och gillar ACOs. Fast den ena äter den andra. Det måste ju pågå en selektion och evolution kring detta. Hasselsnoken måste ha framgång i att hitta bra gömställen där den hittar mycket kopparödla, medan kopparödla tar en risk varje gång den tar skydd under en sten då den riskerar sällskap av en hasselsnok.

Första frågan inställer sig ju om hur starkt selektionstrycket faktiskt är. Andra frågan är om det finns några tecken på selektion. En studie som jag hänvisar till i litteraturgenomgången säger att kopparödlan skyr hasselsnoken på lukten. Det stämmer dåligt med att de delar ACOs! I de fall jag har stött på dem tillsammans är det dock tidigt på säsongen, och inte matdags än för hasselsnoken.

Drar mig till minnes en lokal där det under många år legat en större plåt, där det alltid fanns kopparödla. Mitt under säsongen hade jag dock en hasselsnok under denna, och efter det finns inte en kopparödla under denna på ett par veckors tid!

Om kopparödlan har en säsongsbetonad rädsla för hasselsnok kan det tyda på ett väldigt nära samband med hasselsnoken. Genetiskt unik? Det är ont om liknande observationer i litteraturen.

--- 2013-05-16 ---
Stumpel & Werf. 2012. Reptile habitat preference in heathland: implications for heathland management. Herpetological journal 22:179-182.
- Holländsk stuide där det ges en lite mer nyanserad bild av hur hedlandskap bör skötas. Ofta ses vegetationen i två dimensioner, medan den tredimensionella strukturen givetvis är viktig! Det är ju den som skapar mikroklimatet, som är är betydelse för reptilerna. Det var alldeles för få observationer med av hasselsnok för att det ska gå att dra några slutsatser om just den arten, men ganska gott om observationer för kopparödla och huggorm (drygt 200 av varje). De märkte dock inte upp individerna, så det finns gott om chanser för dubbelräkningar. De hade använt sig av korrigerad plåt, 50*60 cm, med ett mörkgrönt överdrag av plast för att de skulle smälta in väl i landskapet. Bra tycker jag, men det låter även dyrt...

--- 2013-05-14 ---
Joppa, N. et al. 2008. Enviromental factors affecting sampling success of artificial cover objects. Herpetological Conservation and Biology. 5(1):143-148.
- Amerikansk studie - EJ hasselsnok. Tidpunkt på dagen, temperatur och molnighet (positiv korrelation!) spelade roll för hur framgångsrik inventering med ACO var. I studien använde de sig av plywood av samma anledning som jag brukar säga: den blir inte för varm som t.ex. plåt. Optimal temperatur enligt denna studie var 26 grader C. De började dock undersöka sina plattor 2 veckor efter att de lagts ut, vilket är ganska kort om tid. Lustigt nog hade de för avsikt att kolla plattorna morgon och kväll (vilket gör att tidpunkten på dagen blir väldigt grov faktor). De fick dock ta till vara på de tillfällen som fanns, vilket gjorde att de flesta tidpunkterna på dagen fanns representerade (?). I vilket fall behövs mer forskning kring just ACOs, då de tycks vara det enda vettiga inventeringssättet som finns om man beaktar tidsaspekten.

--- 2013-05-14 ---
Reading, C.J. et al. 2010. Are snakes in widespread decline? Biology letters.
- 8 undersökta ormarter, 17 populationer. 11 av dessa populationer uppvisar tydliga negativa trender, dessutom under samma tidsperiod. Det är allt mer tydligt att det behövs bra metoder för på ett kvantifierbart sätt undersöka ormpopulationer. I synnerhet ormar som har små hemområden och låg reproduktionstakt, vilket kännetecknar hasselsnok. Författarna i artikeln påpekar att inte bara förlust av habitat är ett problem, utan även en sämre kvalité av habitat. Miljögifter á la tiaminbrist snuddar mina tankar...

--- 2013-05-12 ---
Sewell, D. 2012. When is a species declining? Optimizing survey effort to detect population changes in reptiles. Plos one 7 Issue 8, e43387.
- Brittisk forskning, där hasselsnoken tillhör ovanligheterna i faunan. De testade både att undersöka lämpliga naturliga substrat samt la ut plattor (plåt och filt!). Lättast var att hitta kopparödla, vilket är intressant då de i någon mån delar detta undangömda levnadssätt med hasselsnok. Hasselsnoken var dock för fåtalig för att denna metod skulle vara bra i Storbritannien. En mer organiserad, liknande arbetsinsats i Sverige skulle vara högintressant, även om första prioritet här måste vara att få kläm på var hasselsnok finns. De konstaterar i alla fall att ACOs (artificial cover objects) ger mycket större sannolikhet att träffa på hasselsnok, kopparödla eller vanlig snok. Enligt min mening är en annan stor fördel att arbetsinsatsen minskar radikalt. Visst, det är en del jobb med att göra iordning plattor och placera ut dem. Men det är bra mycket lättare att kolla av ett område genom att lyfta på dessa plattor, än att leta upp och lyfta på stenar, skrot etc. Då första prioritet här är förkomst / icke förekomst (i den mån det går att konstatera det) kan ju även allmänheten lätt kontrollera utlagda plattor. En annan fördel är ju att man är nära djuren när plattans lyfts och det går lätt att identifiera arterna...

--- 2013-05-10 ---
Xavier, S. et al. 2009. Habitat suitability, threats and conservation of isolated populations of the smooth snake (Coronella austriaca) in the Iberian Peninsula. Biological Conservation 142 (2009) 344-352.
- Tankeväckande artikel där hasselsnoken trivs i de minst varma områdena. Det är skillnad på värme och värme (i alla fall om man bor i Sverige och jämför med Spanien). Det står även klart att det är inte lönt mödan att leta efter hasselsnok i dessa områden, i alla fall inte om man vill ha betalt. I genomsnitt hittade de 1 orm per 717 timmars fältarbete! Notera att det är dock i södra Spanien, i norra delen av landet är framgången bättre. En tanke är att hasselsnoken måste kunna klara sig under lång tid i ganska små populationer. Den genetiska variationen i Spanien är i alla fall god, undrar hur det står till i Sverige? Arten har ju levt åtskild från kontinenten under ganska lång tid, troligen ca 8000 år. Det innebär, i väldigt grova drag, 1300 generationer. Gott om spelrum för selektion (och sannolikt, det är ju trots allt en nordlig utpost i artens utbredning).